Lite av den musik jag gillar hittar ni här.

Jag har städat ut en del energivampyrer idag och hittade något som fyllde på med bra energi istället.
Timbro har startat en podcast med olika liberala tänkare som sammanfattar huvuddragen i de stora vetenskapsfilosofernas läror. Det är något som jag önskar att varje förstagångsväljare skulle lyssna på.
Samtalet är en mycket bättre informationsförmedling än föreläsning, så jag njuter.
Jag tror till och med min läsblockering gett med sig. Ja, ni skribenter och författare pratar ju om skrivkramp, akademiska studiers korvstoppning har istället gett mig en läsblockering men nu hoppas jag att den gett vika.
Som jag sneglat åt de där bokhororna och tänkt, åh… det hade kunnat vara jag, i en annan tid. Nu får i varje fall de där olästa böckerna i bokhyllan känna att deras tid kommit.

Läs mer här.

Nu kaffe. Svart som midnatt en månlös natt.

Jag tror att det som de tyckte var roligt var att se mig visa känslor utåt överhuvudtaget. Det är märkligt, det händer fortfarande att när min tunna isbarriär är på väg att brista för att låta känslorna välla ut som flodvatten att folk trots min vädjan om att tala om något annat ihärdar för att se min affekt.
Glädjen blir dubbel när man delar den, i min värld blir även sorgen det så jag håller den då hellre för mig själv än att få min omgivning att må sämre.

Tänk, 16 år och tiden har läkt de flesta såren från en idoldyrkan som aldrig sett sin like i mitt liv. 16 år, en hel ungdomsgeneration. Vad tänker de om Kurt Cobain idag, är han vad Jimmy Hendrix var för mig då?

I’m so ugly but that’s OK, ’cause so are you…

That’s when I learned to cry on command…

Jag kanske inte ska ropa hej innan jag kommit över ån (träningsvärk), men jag tog inte ut mig alls, kommer nog att känna av i axlarna imorgon att jag ”gjort något”, men det är ju som det ska vara. Men åh vad jag vill träna mer… det kanske blir det där gymmet ändå, det är ju bra för min självkänsla om inte annat…