Valfrihet

Stockholm, Stockholm…

Så blev ännu en norrlänning latteliberal stadsbo och tänk, det känns nästan lite som att komma hem.

Det är bara februari månad men redan kan man höra fåglarna kvittra, något som skulle dröja flera månader innan man hörde uppe i Västerbotten. Att jag sedan har större delen av bekanskapskretsen från både Järvsö och Umeå här nere gör ju hemtrivseln inte sämre.

Snökaos säger de dock, jag ser kaoset men knappt någon snö som faller, men den enda som kommit får ligga kvar då det enda de verkar sakna här nere är plogbilar. Men så skönt att bo i en riktig stad där valfriheten är nästintill oändlig. Jag har alltid älskat valfrihet även om den inte så sällan gett mig beslutsångest. Men i korstrycket som uppstår när två viljor motarbetar varandra finns ju också en drivkraft, och oh så skönt det är när jag tar ett beslut och står för det fullt ut numer. Ångest kan vara av godo, men inte att leva i det för länge. Mina MBTI-testresultat verkar vara ganska lika nu som för 10 år sedan förutom på just beslutsfattandet. Skönt. Valfriheten är så mycket skönare när man vet vad man vill ha och kan ta det.